Målet är att gilla läget

Håhåjaja, saliga äro de korkade för de skola flyta överst när syndafloden är över oss. Det hjälps inte men exakt den frasen återkommer i mitt stilla sinne när jag försöker begripa gubbgnället som lett fram till de så kallade Ålandsvännerna. Jag skrev något som jag uppfattar som väldigt bra (ett möjligen tveksamt betyg ur en objektiv synvinkel) i denna blogg förra lördagen. Men strunt i det. Jag tycker det är bra och det får räcka.


På Facebook har samtidigt nån slags debatt i ärendet pågått och en av ”Ålandsvännerna” har där berättat om sina kompisar som inte längre vågar gå ut på kvällarna och annat elände. Så här står det, ordagrant:


”Vad har det här med Åland att göra: Vi ser tendensen redan i stadens hyreshus. En kompis till mig sade att du skulle se hur jag bor! Huset är fyllt med n... nej romer. De jobbar några timmar på kvällen med att skura trapphus och så för de ett satans liv hela natten med att titta på sina paraboler och så sover de på dagarna. Jag flyttar så fort jag kan. Messena i tidningarna pekar åt samma håll. -Bra hur går det då för äldre och sjuka människor som inte har den möjligheten? -Livet blir ett helvete. I can tell. ”


Och då hjälps det inte men jag kan tycka det är roligt att ”Anonym” kommenterade här på bloggen på följande sätt:


”Tolerans och tolerans... 
Åland är för sjutton förlorat. Du skulle bo i samma hyreshus som jag. Huset är fyllt med n... förlåt romer. De jobbar några timmar på kvällarna med att skura trapphus och sedan för de ett sabla liv om nätterna när de tittar på paraboltv och sover på dagarna. Det sätter gosselilla toleransen på verkligt prov. Så snälla politiker sluta dalta för snart hjälper ingenting annat än varningskott.”

Man behöver inte vara mycket till konspirationsteoretiker för att dra sina slutsatser av detta lilla ordfäktande...

Grundproblemet är följande. Där det finns människor finns det utmaningar. Om de är finströmare, karelare, schweizare, svarta, vita, röda eller gula spelar i det stora hela ingen roll. Inte heller vilken av alla dessa gudar man väljer att tro på eller inte tro på. Var och en försöker utifrån sina egna förutsättningar skapa ett så bra liv som möjligt för sig själv.

Samma sak gäller för dessa så kallade Ålandsvänner. De är övertygade om att i det fall ingen gör något går vi under. Det är den åsikten som är den labila och oroväckande. Jag är till skillnad från dessa gnällgubbar övertygad om att inkludering är rätt väg att gå. Inte varningsskott. Vi har utmaningar vi måste tackla men de hanterar man inte genom våld, förakt, rädsla eller det kanske mest klassiska av allt: att svepa den egna flaggan runtom sig så till den milda grad att man till sist inte kan se något.

Då är man ägd, för att tala nutidsspråk. Kom igen nu ”Ålandsvänner”, släpp sargen och ge er in på isen! Det är inte med fördomar man flyger till månen och bygger broar. Det är inte genom att ängsligt sprida oro runtom sig som man inspirerar folk att göra skillnad. Det är med hjälp av mod och engagemang som folk växer. 

PS Till dig som inte trivs där du bor. Flytta. Så fungerar en marknadsekonomi. Om man inte gillar läget ska man förändra sin tillvaro så att man börjar gilla läget. För du tänker väl inte gå harmsen under hela din väg genom detta vårt liv? Då är det bara en som förlorat, och det är inte de andra.

Från Fablernas värld kan man också lära sig något som gäller oss alla.