Eiffeltornet slår det mesta

Av alla byggnader i världen, och det finns ju rätt många, har Eiffeltornet fått en speciell plats i just mitt lilla medvetande. Har varit upp dit blott två gånger men bägge tillfällen för inte så väldigt många år sedan.

Först står man i kö i timmar eller så eftersom tilldelningen av internetbokningar verkar vara väldigt liten. Sedan köper man en biljett antingen ända upp eller typ halvvägs. Köper man ända upp, vilket är ett måste, åker man först med en hiss skithögt upp för att sedan köa på nytt och åka ytterligare en hiss ända upp, ännu mer skithögt. Utsikten därifrån är ingenting annat än fullständigt häpnadsväckande. Paris ligger alldeles bokstavligen under dina fötter. Ja, Eiffeltornet är en turistfälla av rang men en fälla man, eller i vart fall jag, gärna blir fångad i.

Varför allt detta just nu? Jo, för att Eiffeltornet just i dag, den 31 mars, fyller etthundratjugofyra år. Det invigdes den 31 mars 1889, hundra år efter den franska revolutionen som ställde till både det ena och det andra i Frankrike och resten av världen. Eiffeltornet var från början omstritt och kritikerna många. Som om det inte alltid finns kritiker till allt som är nytt. I dag måste och borde dessa kritiker skämmas och våndas där de ligger. Eiffeltornet har som nästan ingenting annat definierat Frankrike och Paris och lockar miljontals besökare varje år. 

Har ni läge, åk dit.

Boys and the Tower. Just denna dag var det kallt så mammeluckerna krullade sig. Nej, jag är inte helt säker på vad mammelucker är men jag gillar uttrycket.